I med älgfärs, salt, peppar, nejlika och aningens Herbamarekrydda, lite grädde och sen fick köksassistentens knivar jobba samman en god köttbulledeg ... sen fick varje köttbulle gotta sig i min smördränkta gjutjärnspanna ... 
Till dessa synnerligen goa läckerbitar, gjordes sedan en "Pudderätt" av risgrynsgröt (ca 1 dl ris räckte till en lagom portion gröt), ägg och grädde, samt en liten näve russin som blötlagts en liten timme medan jag gjorde köttbullarna ... 
I kastrullen syns enbart "gröten" som fått besök av russinen ... strax blandas gröt och ägg/grädde och hälls i en smord form ... 
In i ugnen dryga tre kvart (tror jag .. jag tog aldrig tiden, man känner ju på doften när det är färdigt!) .. och ut kommer världens goaste pudderätt:)) 
Köttbullar och Pudderätt skall avnjutas med jordgubbssylt blandad med grädde ... då är det så utomordentligt fantastisk gött !! 
.. Och självklart vet jag att det egentligen heter risgrynspudding, men se vi har alltid kallat det för Pudderrätt .. och det tänker vi fortsätta med:))
7 kommentarer:
Jag bli hungrig av din rätter. Vad får du alla recept ifrån, ÄR det gamla recept eller är det innovation? Pudderätt låter godare är risgrynspudding.
"Pudderätten" har min gubbe ätit sen han var småpojke, hans mormor gjorde den ofta:) I mitt barndomshem var det mest puddingar som efterrätt istället för till huvudmålen .. ex polentagryn och mannagryn användes ofta .. en efterrätt som var rätt vanlig hemma hos oss var något som kallades "klappgröt".. såå gött:))
Innovativ ..? jo säkerligen ibland, som med inläggningen av strömmingen .. hade aldrig använt vitt vin förut, men det funkade jättebra:) Det är också bra mycket roligare om man vågar prova nytt, vad gäller smaker och kryddor .. men vissa saker skall man inte leka med .. som ex nävgröt och fläsk, pitepalt eller kams:))
Jodu,Klappgröt minns jag från min barndom, det var riktigt fint det. På sommarsöndagarna fick min far den stora äran att sitta på farstubro´n och "vispa" upp klappgröten, så att den blev riktigt luftig/pösig. Så fick vi kall gräddmjölk till.
Kams på kornmjöl var också vanlig mat, med fläsk och lingonsylt.
Jag är uppväxt i Ångermanland, och på 40/50-talet så åt man sånt nästan varje dag. Och väldigt mycket gröt, på olika mjöl och gryner.
Lustigt .. min mors släkte härstammar från Ångermanland..
Hej!
Tack för att du värnar om lokaproducerade produkter - det värmer oss på Milko! Det är tillsammans med er konsumenter som vi gemensamt kan värna om de lokala bönderna, arbetstillfällena, den goda djuromsorgen som vi kan garantera genom Svenskt Sigill, och de öppna landskapen. Kärlek är närhet!
Vänliga hälsningar, Lotta Bonthelius, PR-ansvarig på Milko
Örnsköldsviksområdet, min gamla hemkommuns Själevad landsbygd. Min mor härstammade från Mellansel, men flyttade med sin mor till Sidensjö kommun.
Författarna Lubbe Nordström och Pelle Mohlin har berättat mycket om livet i Ångermanland, och Carl von Linné tyckte att det var "otjänlig föda", mycket mjölmat, man åt i dom där trakterna.
Trevligt däromkring .. Var där för något år sedan, i Björna tror jag det het. Mitt i vintern, men utomordentligt vackert trots kylan:)
Min mor växte upp längre in i landet.
Skicka en kommentar