Hundmat – och Hundmat

Ja vad får man får associationer när man hör ordet hundmat egentligen?
Jag tror att de allra flesta tänker på torrfoder eller möjligen någon form av burkmat.

Så finns ytterligare några som tänker färskfoder och åter andra som tänker BARF (Biologisk Anpassad Rå Föda).

Vi har ägt jakthundar sedan 1998 och alla har de fått tugga råa ben med jämna mellanrum. Viss del av matrester har hundarna också fått, men basen har som oftast varit någon sorts torrfoder (Det har varit dyra så kallade "kvalitetsfoder").
Så hade vi det tills för drygt tre år sedan, då vi slängde ut torrfodret och dels utfodrade med BARF och dels färskfoder av känt märke.

De skillnader som uppträdde hos hundarna var helt fantastisk positiva!

Andedräkten hos samtliga hundar blev en helt annan – till det bättre.
Alla hundar blev lugnare och visade tydliga tecken på välmående, mindre hunger rent allmänt och mera tecken på mättnad efter måltiderna. Man verkligen såg hur de slappnade av och fick en godare sömn.
Pälsarna blev blankare och luktade annorlunda – mycket bättre (här skall tilläggas att de riktigt fina blanka pälsarna kommer när hundarna får motion, både psykisk och fysisk– det har vi sett år efter år på alla våra hundar).
Tänderna blev så att säga fria från tandsten – Nu har aldrig våra hundar haft värst mycket av tandsten men med utebliven utfodring av torrfoder blev det ännu mindre tandsten.
Avföringen, som på torrfoder varit stora högar, blev nu näst intill bara en tredjedel stor hög. Eftersom vi samlar avföringen och eldar upp den när vädret tillåter, kunde vi också se att avföring på färskfoder och BARF förmultnade mycket snabbare än avföring på torrfodret.

I fjol gick dock en av våra frysboxar sönder. Liten plats fanns för att förvara färskfoder och slaktavfall efter våra jakter. Vi bestämde oss för att göra ett undantag några månader och utfodra med torrfoder..

Med till historien hör att vi har en älghund, Raija, som nu i våras passerade tretton år. Det är en ansenlig ålder för en älghund. Hösten 2009 fick vi se de första tecknen till ålderskrämpor då Raija blev riktigt riktigt dålig. På bara ett dygn blev hon så tagen så att hon knappt orkade gå ner de få trappstegen ut för att kissa.

Det blev ilfart till veterinären, där det visade sig att det var en urinvägsinfektion som tagit så hårt på Raija. Lika med gamla hundar som med gammalt folk alltså..
Efter en antibiotikakur och god omvårdnad, piggnade Raija till igen.

Tillbaka till torrfodret – under perioden som hundarna blev utfodrade med torrfoder blev Raija så saktelig mera "gammelhund". Hon orkade inte med lika långa promenader längre utan att bli halt på ena frambogen.
Av någon anledning så tänkte vi aldrig tanken just då, att det kunde bero på maten. Vi hade mera tankarna på Raijas ålder och att hon nu börjat få ålderskrämpor .. Således drog vi ner på hennes promenad-rond till endast ett par kilometer.

Hundarna har under många år fått en slump fiskolja tillsammans med maten. Nu är de där oljorna ganska dyra och en dag då vi hade tillfälligt slut på oljan, tog jag en klick smör till varje hund istället. Hundarna gillade smöret och vi fortsatte med att låta hundarna få smör varje dag tillsammans med maten.

Så kom då den dagen då vi hade plats nog i frysen till att beställa ett stort lager med färskfoder igen. Hundarna blev återigen sådär glada och tillfreds igen och av bara farten så fick Raija hänga med på en lite längre promenad – och hältan uteblev!

Nu har det gått några månader och Raija är tillbaka, pigg och glad med glimten i ögat, man kan knappt tro att hon är tretton år!

J Raija

Det känns som en gåva att få behålla den här underbara hunden ett tag till – fast vi vet förstås att det kan vända snabbt ..
Men det är Lycka att en älskad jakthund (och eminent eftersökshund!) får vara med såhär länge, pigg och kry! Numera får hon sin dagliga cykel-rond på runt fyra kilometer – sakta går det, men det går! Och ingen hälta eller andra krämpor har hon numera :)

Vår övertygelse är att bytet av foder, från torrfoder till mera naturlig föda har gjort underverk, inte bara med Raija, utan med alla våra hundar. Vi rekommenderar varmt att prova ett färskfruset foder istället för torrfodren och allra helst även ge BARF i den mån man har möjlighet – och gärna en smörklick eller två :)

Nu känns det som att vi kan hoppas på att vår pärla Raija får hänga med ett tag till. Vår önskan är att hon får vara med och sätta prägel på vårt nyförvärv, Ruuht, som kommer hem till oss runt midsommar .. 

Ruuht och Husse