Matplanering

så har de efterlängtade lediga dagarna kommit, jag har redan konsumerat en halv dag med ledighet:) Vårt hem ser aningen skamfilat ut, det ligger kvar saker sedan kursen i helgen som inte är bortstädat, det ligger högar med tvätt i tvättstugan och maskinen tuffar och går med en laddning mörk tvätt ..

Ute i trädgården är gräset någorlunda nyklippt, rabarbern bildar ett mörkgrönt felt i det hela, jag har inte skördat än, men kanske hinner jag med i dag:)

Har varit inne och läst på några hemsidor kring LCHF .. Jag måste säga att jag skräms ibland av några som är väl fanatiska .. Ibland är jag så förmäten att jag funderar över de som bär en kraftig övervikt, att de är tvungna sätta i sig otroliga mängder mat .. Dvs jag tror inte att det bara är ett ämnesomsättningsproblem, jag tror givetvis också att det är mycket kolhydrater och E-nummer, men jag tror fortfarande att mängden mat/godsaker är avgörande i många fall .. Funderingen kommer då kring varför man känner behov av att äta ofta/mycket och om man kanske har för lite andra glädjeämnen att fylla livet med ..?

De gånger jag går upp i vikt, har jag klart för mig varför jag gjort det. Fallgroparna har varit kaffebröden på jobbet, eller allmänt slarv med maten, dvs ingen planering kring frukost och lunch. OCH faktisk att jag inte rört mig så mycket som jag borde.
Det verkar vara många inom LCHF som tycker motion är en komponent som inte tillhör fetmaproblematiken. Oj, vad jag anser de har FEL! Små barn som sitter mera framför datorn och spelen än de är ute och rör på sig .. det byggs inga starka motståndskraftiga kroppar av det .. tillsätter man då tvåtusentalets halv och helfabrikat i matväg .. och godis, söta drycker mm .. då blir det BINGO för läkemedelsbolagen efterhand som åren går ...
Min goda vän Maud skrev ett inlägg i sin blogg för ett tag sedan, det inlägget säger ganska mycket tycker jag ..

För några veckor sedan såg jag en amerikansk dokumentär om just barn och ungdomar som hade överviktsproblematik .. Det var skrämmande att se hur kosthållningen till många av dessa ungdomar var innan de fick hjälp att ta tag i problemen. Något annat som var påtagligt i dokumentären var hur låg tröskel många hade inför att ge efter för "frästelser" i form av något att stoppa i munnen .. Och hur påtagligt det sociala arvet faktisk är ..
Helt klart är det en lång väg att gå innan man kommer till rätta med matfrågorna .. Vad är mat egentligen ..? Är det alla dessa halvfabrikat och drycker som påstås ge den ena och den andra lactobacillen ..? Eller är det så att vi måste gå tillbaka ett steg eller två i vårt trävande efter drycken eller pillret som sägs ge oss lugn mage, bekymmersfri metabolism eller vad man nu söker ..
Själv har jag svaret ganska klart för mig, jag vill endast äta det som inte är manipulerat, behandlat på kemisk väg eller tillsatt en massa konstiga komponenter för att se tilltalande ut .. Men någon fanatiker blir jag nog aldrig.