Sidor

onsdag 27 oktober 2010

Fenomenet facebook

Det börjar bli ett tag sedan nu, som jag öppnade ett konto och började tillbringa tid med det som kallas facebook.
Ett riktigt fenomen av en konstruktion, där man interagerar med de man väljer att acceptera som "vänner".
Kärnan av "vänner" består kanske för de flesta av släkt, arbetskamrater och en och annan barndomskamrat som man hittat.
Så kanske man blir "vän" med "vänners" vänner, som man kommer på att man kanske känner ..
Sen är det "intressegrupper" av alla möjliga slag, där man ofta får ännu flera "vänner" ..

Lite sådär obemärkt till att börja med, smög det en liten obehagskänsla in i maggropen kring detta fenomen.
Ja, jag tror så sannerligen att jag en kort period var på väg att bli smått beroende av att kolla runt på alla "vännerna", komma med små glada utrop eller trycka på "gilla"-knappen lite här och där.

Och ännu mera obehagligt; det blev viktigt för mig att kolla om någon hade kommenterat eller "gillat" vad jag själv hade skrivit för oväsentligheter .. Kära nån, säger jag bara.

Så en kväll, då jag insåg att jag suttit i över en timme och kollat på flertalet kommentarer kring ditt och datt ...  och själv skrivit något i stil med "fint väder idag" ...  kom tanken att "varför i allsin dar sitter jag här?"

Och därifrån var det faktisk synnerligen enkelt. Nej, jag är inte ett dugg intresserad av att använda dyrbar fritid med att interagera via facebook.
Så väljer jag ännu en gång att vara kärringen mot strömmen ... och jag är riktigt nöjd med det :)

6 kommentarer:

L-Å Arvidsson sa...

Mycket klokt skrivet o tänkt av dej!!!
Vad håller man på med?
Nu sitter jag inte så ofta vid PC-n men det blir ändå att jag kikar in på allt som jag lämnat mitt namn till - typ facebook...
Men jag kikar väldigt gärna in på sidor om mat o sånt - exemelvis din sida - som var på väg att avslutas vid en tid då facebook tog över.
Kul att du är tillbaka på banan - det ena utesluter inte det andra kan man väl s...

Ellinor sa...

Hej L-Å!
Ja, nog är det som du säger, det ena behöver inte utesluta det andra, men nog skall man tänka till och strukturera användandet av olika forum.

Nåväl, jag tänkte åtminstone såhär, att mina arbetskamrater, de träffar jag på jobbet. Och bloggvännerna träffar jag via bloggarna .. Min familj och övriga vänner kan jag ringa eller maila till .. Och vips var syftet med facebook, "poff", borta.

Kontentan blev, mera fritid att krama om Gubben och hunnera :D

Maud sa...

Hej! Jag håller till viss del med dig i mycket. Att jag halkade in på facebook berodde på att vårt forum Bälgpolarna började fungera dåligt och vi fick inte den kontakten vi hade förut. Fler och fler av mina musikkvänner gick över till facebook som är ett snabbt forum att nå folk. Men man blir beroende och det tar mycket tid som man kunde göra annat. Men för mig som ensam är det ett sällskap att nå folk fort och kvickt.Man har fått sig många goda skratt.Så jag fortsätter på FB och har man inte lust att skriva något en kväll så kan man bara titta in ändå utan att någon ser att man är online. Jag vet ju att jag når dig ändå via telefon,din blogg eller med ett mail.
Kram Maud

Ellinor sa...

Hej Maud! Ja, vi vet att vi når varandra i alla lägen ♥

Nu skall jag ju inte bara smutskasta facebook, men för mig blev det ett forum för mycket.

Jag tror säkerligen att facebook kan vara ett värdefullt forum för många:)

Kram!

birgittahoglundsmat sa...

Hej Ellinor. Vad intressant att läsa det du skrivit, jag och L diskuterade just det här igår.

Jag blev mer aktiv på FB för en tid sen, för att sprida min blogg lite mer, men hu, vilken tid det tar i anspråk. L gick med häromveckan och har precis som du börjat tycka att det tar för mycket tid i anspråk och lätt kan skapa ett beroende.

Jag har ju mycket större utbyte av att gå in och läsa om mina bloggvänners göranden och låtanden, och framförallt njuta av Turkiets vackra väder.
Så jag har också bestämt mig, FB får nu gå på sparlåga, för att efter ett tag självslockna.
Visst kan det vara bra med nya tiders kommunikation, men det här har börjat gå lite för långt.
Kramar från ett varmt Alanya :)

Ellinor sa...

Ja du Birgitta, då är vi två kärringar(och ett par gubbar ..) mot strömmen ;)

Nog tycker jag med att det är mera intressant att kika in hos bloggvännerna istället ♥

Kram!